Hon har blommor i sitt hår

Tänkte kommentera en låt idag. När man lyssnar på radion är det svårt att missa Sandi Thom – I wish I was a punkrocker.

Den är underbar, han som skrev den måste ha haft väldigt roligt när han gjorde det. Jag fastnar för humorn, ironin och cynismen i texten. Låten börjar rätt bra med ett cyniskt konstaterande i refrängen om att flickan är född för sent in i en värld som inte bryr sig. Var det verkligen bättre förr? Jag tvivlar på att folk brydde sig då heller. Vi vill så gärna inbilla oss att det var annorlunda då.

Han fortsätter med att såga dagens musikindustri och även alla radiostationer. Jag tror att han är emot den här massproducerade skiten från könlösa pojkband och liknande. Samt hur radiostationerna spelar den musik de får mest pengar för och att det inte är kvalitén som styr. Det kan såklart också vara att han tycker Internet tagit över spridningen av musiken men det går inte hand i hand med den första delen om att musiken var viktigare förr då man via nätet tar man hem det man vill och radio bestämmer vad som spelas. Skulle han resonera mot Internet här säger han kort sagt att någon måste bestämma vad folket ska få höra.

Pengar har väl alltid varit den grundläggande drivkraften och det som dikterar villkoren i världen så det måste vara ironi att bankerna eller revisorerna inte alltid haft kontrollen.

Det fanns en tid då media inte handlade i själar. Gutenbergbibeln är ansedd att vara början på boktryckarkonsten i västvärlden på 1400-talat. Det lär ha varit ungefär då som vi såg fröet gro för att flytta själmarknaden från kyrkorna till hemmet och reklamens makt.

Här kommer min favorit då vi fortfarande inte vet någonting egentligen. Allt är antaganden baserat på antaganden. Så skönt att han raljerar över att vi nu igen tror oss veta allt. Det finns många klassiska citat där man trott att världen inte kan utvecklas längre. Kanske det mest kända är att hela världens datorbehov kan klaras av fem datorer. Därmed inte sagt att Thomas J. Watson hade fel. För er som är nyfikna så kan ni läsa mer när Sun Microsystems ”chefsutvecklare eller något sånt” Greg Papadopoulos skriver om detta.

Paparazzi får sig en släng eller så är det popstjärnorna han vill ska dra sig lite ur rampljuset hur det går ihop med textförfattarens jobb som manager är lite svårt att se.

Anarki, en dröm?

Det enda sättet att kommunicera på distans var ett brev på posten. Då är vi tillbaka på 1800-talet och före telefonerna. Generaliserar vi så har han rätt då det idag finns massor av vis att kommunicera som inte användes då. Det var inte meningen att jag skulle påpeka bristerna i texten men det är svårt att låta bli.

Kan ge han att Internet namngavs långt senare men nätet började byggas 1968.

Sedan avslutas allt med mycken humor om fotbollsspelarnas primadonnelika uppenbarelser. Jag kunde inte låta bli att skratta högt. Föreställ er Beckham med smutsigt ansikte. Han har troligen en spegel han kollar i så att han kan tvätta bort eventuella fläckar så fort de uppstår.

Ignorance is bliss! Det har inte förändrats och kommer aldrig förändras. 

Julstress

Snart är det jul och dags för det invanda. Familjeträffen som börjar med skratt och hjärtliga utrop om hur roligt det är att ses igen. Sedan ska det bara kollas på Kalle innan det är dags för maten och man börjar minnas varför man inte ses oftare. Ju mer alkohol och desto längre kvällen lider blir man mer och mer medveten om hur mycket man egentligen ogillar varandra.

Vi minns julafton och paket vi fått med glädje från våra tidigaste jular, man har lyckas glömma all tid däremellan och tror varje år att denna barnsliga glädje ska återfinnas i snapsen och julölen men redan innan maten kallnat på bänken börjar de första diskussionerna som slutar med idiotförklaring av den andres åsikter och i bästa fall bara lite spottande och fräsande likt två hankatter som kommit för nära varandra.

Om det ändå kunde snöa, så man åtminstone fick se en ljus och vacker jul med alla gnistrande ljusen. För att citera en Mamma jag mötte: ”Är det bara för min skull vi firar jul?” Som kommentar på varför maken inte satt upp julpyntet när hon kommer hem. Klä granen, klä huset och röda gardiner. Dags för julmaten, hugg in det räcker åt alla.

Det enda som håller en samman är blodsbanden. Det slutar precis som vanligt, några börjar slåss och skriker åt varandra att man aldrig kommer ses igen…tills nästa år…