Under ytan
Dolt bakom stängda dörrar och nerdragna persienner förekommer det överallt omkring oss, i radhus, villor och lägenheter. Ibland spräcks idyllen och sanningen uppdagas. Någon skriker för högt eller ett fönster på glänt där ljudet av slaget slipper ut. Alla som bor omkring har misstänkt det när det gått så långt men ingen gör något. Varför ska de bry sig?
Enligt statistik går många av de misshandlade kvinnorna tillbaka efter att de lyckats bryta upp när den fysiska och psykiska misshandeln gått för långt. När de lyckats återhämta sig och han än en gång bett om ursäkt och lovar att det aldrig ska ske igen så hittar de på egna versioner där de tar på sig skulden.
Han var stressad för att han inte har något jobb eller risken att bli uppsagd. Jag skulle inte ha sagt det jag sa, jag borde ha varit mer tillmötesgående. När blir en verbal provokation tillräckligt stark för att det ska motivera en fysisk attack? När är man inte längre ansvarig för sina egna handlingar?
Många pratar om att kvinnan måste bli starkare och få stöd för att lyckas lämna mannen som misshandlar henne. Mannen som under flera år, långt innan första slaget föll, har skapat ett beroende hos kvinnan som gör just detta nästan omöjligt. Visst skulle den teorin kunna vara sann men jag har svårt att se hur en kvinna helt plötsligt ska bli stark och flyga fritt efter detta.
Hon behöver stöd men det räcker inte.
När rädslan för vad som kommer hända med dem blir starkare än rädslan för det okända. När självbevarelsedriften blir större så kommer de fly. Först när de inser att de inte kommer att leva om de stannar kvar kommer kraften som krävs för att bryta upp.
Det är först när de är tillräckligt rädda för att inte våga gå tillbaka som de vågar lämna honom. När hoppet om förändringen är ute och de inser att det är lönlöst att försöka. Då modet överger dem och de inte längre vågar stanna…
Enligt statistik går många av de misshandlade kvinnorna tillbaka efter att de lyckats bryta upp när den fysiska och psykiska misshandeln gått för långt. När de lyckats återhämta sig och han än en gång bett om ursäkt och lovar att det aldrig ska ske igen så hittar de på egna versioner där de tar på sig skulden.
Han var stressad för att han inte har något jobb eller risken att bli uppsagd. Jag skulle inte ha sagt det jag sa, jag borde ha varit mer tillmötesgående. När blir en verbal provokation tillräckligt stark för att det ska motivera en fysisk attack? När är man inte längre ansvarig för sina egna handlingar?
Många pratar om att kvinnan måste bli starkare och få stöd för att lyckas lämna mannen som misshandlar henne. Mannen som under flera år, långt innan första slaget föll, har skapat ett beroende hos kvinnan som gör just detta nästan omöjligt. Visst skulle den teorin kunna vara sann men jag har svårt att se hur en kvinna helt plötsligt ska bli stark och flyga fritt efter detta.
Hon behöver stöd men det räcker inte.
När rädslan för vad som kommer hända med dem blir starkare än rädslan för det okända. När självbevarelsedriften blir större så kommer de fly. Först när de inser att de inte kommer att leva om de stannar kvar kommer kraften som krävs för att bryta upp.
Det är först när de är tillräckligt rädda för att inte våga gå tillbaka som de vågar lämna honom. När hoppet om förändringen är ute och de inser att det är lönlöst att försöka. Då modet överger dem och de inte längre vågar stanna…
posted by Sophink at 5:57 em
0 comments
