En tredjedel eller mer.

Varför är det så skönt att sova? När jag funderar på saken förstår jag inte riktigt hur det kommer sig. Jag älskar att somna. Som jag nämnde tidigare är det den där sagolika känslan precis när du ska somna som gör det för mig.

Själva sovandet däremot, någon får gärna förklara nöjet för mig. Jag har ingen kontroll på det jag gör. Det är svårt att minnas exakt vad man tänkt på. Jag ligger där och, enligt någon elak ryktesspridare, för oväsen. Andra gånger låter det lite mindre. För att inte tala om hur det är att vakna.

Det har hänt att jag gett bort allt jag äger och har när jag sover. Fråga mig om vad som helst och jag går med på det bara du låter mig sova.

Jag minns rätt ofta vad jag drömt, även om det bara är fragmentariska bilder. Det stora problemet är att jag inte förstår något av det eller ännu värre inte får uppleva det på riktigt. Jag har i alla fall redan gett upp. Även om jag inte bryr mig om utseendet lär jag ändå inte hitta någon som ställer upp oavsett hur vig hon är.

Och av någon konstig anledning omöjligt att ta sig ur sängen mellan 6 och 9 på natten och då spelar det ingen roll hur länge jag sovit. Om jag vaknar till vid kl. 8 kan jag garantera att jag är så trött att jag inte ens orkar bli lyft ur sängen. Jag är stel överallt, huvudet känns som en blyklump och att sedan kroppen bara måste på toaletten fast jag inte har någon lust.

Nej, det enda nöjet med att vakna tidigt är när man är ledig och vet att man får somna om igen. Ännu bättre är när man vaknar och tror man måste upp men sedan inser att det är en annan dag och man lugnt kan borra ner huvudet i kudden och somna om.