Utveckling ur ingenting

Inget inlägg, Inga meddelanden, ingen ursäkt, ingenting, och resultatet? Fler träffar än någonsin. Jag borde kanske sluta skriva och bara räkna träffar istället. Det är tydligen mer gynnsamt att skapa förväntan än att faktiskt leverera. Fast det är klart, det var inget nytt. Människan har fungerat så sedan urminnes tider. Reklamskaparna är experter på området och de som är bra på att skapa förväntan tjänar massor av pengar.

Kolla på hur det gick med IT-bubblan, det fanns massor av företag som steg i värde och såldes för miljoner. Vad hade de skapat? Ingenting, de hade en idé och byggde ett företag runt sin idé, därefter anställde de folk utan att någonsin skapa något, sälja något eller ens annonsera om det och resultatet var att de steg i värde och såldes för miljoner. Det enda de gjorde var att skriva ner sin idé. Måste ha varit en fantastisk idé som bara behöver skrivas ner för att säljas. Själv sitter jag och skriver detta i hopp om att någon idé ska råka hamna på pränt som jag sedan kan sälja för en mindre förmögenhet. Ingen som är intresserad att betala för en dikt? Jag kan signera den och allt.

Skulle kunna klaga på företag som Paypal och Neteller som bara är en mellanhand för att du inte ska bli lurad när du överför pengar till Internetföretag. Det som gör mig förvirrad här är att de bara existerar på Internet, vad gör dem så mycket mer pålitliga än de andra företagen som vill ha mina pengar? Enda fördelen i mina ögon är att jag bara har ett företag att bråka med när det blir fel och det är såklart den tanken de har sålt till mig och andra som utnyttjar dem.

Att skapa ett beroende och sedan få oss att fastna i vad det nu kan vara; Mobiltelefoner, Sms och droger. För några år sedan fanns det inte ens mobiltelefoni och ingen hade aldrig hört talas om Sms men nu använder alla det och skulle inte klara sig en dag utan. Alla ska ha Internet och således kommer beroendet att använda det öka vilket leder till att företag som har bra idéer om hur man ska sälja nästa beroende kommer att bli värda miljoner. Snart spänner vi fast oss i sängen hemma för att aldrig mer gå ut eftersom vi ändå kan utföra alla ärenden direkt därifrån och steget till att vara fast i ”Matrix” är inte långt.

Det finns bilar, datorer och flygplan som gör att vi kommer längre, har mer tid och ändå hinner vi inte ens laga mat längre. Vi köper mikromat som tar 5 minuter att värma. Vi sliter ut oss i förtid. Orken tryter, vi blir fetare och lever längre. Vi blir sjukare och äter mer piller. Är det någon som ser sambandet. Utvecklingen som borde leda till ett bekvämare liv, skapar verkligen ett bekvämare liv där hemma i den lägenhet vi aldrig hinner besöka, för trots att vi kan färdas snabbare och längre än någonsin tidigare hinner vi inte ens hem för att sova ordentligt.

-----------------------

Bloggen är med andra ord inte nedlagd ännu och förra veckans inlägg uteblev på grund av en oförutsedd personskada men hade jag kommit ihåg att meddela det hade ni inte slagit besöksrekordet för en vecka och således hade jag inte heller skrivit detta inlägg. Så min skada skapade ett behov, hos er, att besöka den här sidan oftare och det utvecklades till den här texten som aldrig hade skrivits om inte jag hade missat förra veckans inlägg och det bevisar väl även tesen ”Inget ont som inte för något gott med sig”. Vilket såklart förutsätter att ni faktiskt tyckte den här texten var intressant. Eller kan det vara så att ni uppskattade dikten så mycket och det är anledningen till ökningen?

Annorlunda

Som en ringlande orm med lysande fjäll slingrar den sig fram,
medan världen står stilla.
Ögonen glöder och ett dovt dunkande stör stillheten omkring.
Ett väsande tjut, en varning om faran som nalkas.
Djuren flyr ur dess väg när den blixtrar förbi som ett själlöst monster.

Men långt ifrån sant denna blänkande reptil har haft många själar,
och kommer att ha många till.
Utan egen vilja lyser den upp sin invanda rutt.
Dess varnande tjut hörs igen när den återvänder med nyfångad föda,
för att kanske få vila innan det är dags för nästa jakt.

Dess monotona liv i fasta banor lockar ingen men många fastnar i dess varma inre.
Suckande, hoppet om att fly hörs inte ut.
Ingen räddning finns innan den förutbestämda tiden.
I dess liv verkar allt förutbestämt men ändå inte riktigt rätt.

Dags att byta tv...

Känner för att utveckla en kommentar om förbrukningsvaror från mitt första inlägg. Hur ett fordon på över ett ton och som kostar en kvartsmiljon kan vara en förbrukningsvara, det låter onekligen lite konstigt.

Ni som trodde märkeskläder var viktig status bland ungdomar behöver inte kolla så långt ner i åldrarna. Det är faktiskt ännu värre i medelåldern. Bilarna byts vart annat eller vart tredje år för att man inte ska bli sedd med en omodern bil och således hamna utanför den skara som uppfattas som framgångsrik. Med tanke på att bilen är gammal redan när den säljs så är det inte så förvånande att det byts så ofta. Alla har redan läst om bilen i flera år innan den kommer så den är inte längre en nyhet.

Det är precis likadant som den gamla sanningen om att kvinnor inte kan ha samma klänning mer än en gång för risken att någon kommer ihåg den eller ännu värre om de råkar ha samma klänning som någon annan. Där har mannen en klar fördel då det är kostym som gäller och då är det lättare att återanvända samma gamla eftersom ingen bryr sig lika mycket.

Så kvinnorna byter klänning och skor för att klara det sociala spelet medan mannen byter bil. Det bevisar uttrycket om att det enda som förändras med åldern är priset på leksakerna. Det handlar om status. Du bedöms efter din klocka, din bil och din kvinna. Du ska imponera på andra med vad du har inte med det du gör.

Slutar här för om jag fortsätter detta inlägg kommer jag börja skriva om Skandia och effekterna som kommer av detta sökande efter materiell lycka.