Annorlunda

Som en ringlande orm med lysande fjäll slingrar den sig fram,
medan världen står stilla.
Ögonen glöder och ett dovt dunkande stör stillheten omkring.
Ett väsande tjut, en varning om faran som nalkas.
Djuren flyr ur dess väg när den blixtrar förbi som ett själlöst monster.

Men långt ifrån sant denna blänkande reptil har haft många själar,
och kommer att ha många till.
Utan egen vilja lyser den upp sin invanda rutt.
Dess varnande tjut hörs igen när den återvänder med nyfångad föda,
för att kanske få vila innan det är dags för nästa jakt.

Dess monotona liv i fasta banor lockar ingen men många fastnar i dess varma inre.
Suckande, hoppet om att fly hörs inte ut.
Ingen räddning finns innan den förutbestämda tiden.
I dess liv verkar allt förutbestämt men ändå inte riktigt rätt.