Ledsen

Ni får tyvärr vänta en vecka till nästa inlägg pga semester.

Så ni får ett dagens ord istället.

"Samtliga moln rör sig även om det ibland sker väldigt långsamt."

Irritation

Dagens system är sjukt. Sjukskrivningarna ökar och fusket blir värre. ”Alla” vill leva på någon annans arbete. Det finns de som lyfter pengar från sociala varje månad utan tanke på att skaffa sig ett jobb för varför ska de jobba om de kan få pengar utan ansträngning.

Det sjukaste av allt är att om någon av dem som faktiskt jobbar skulle få behov av stödet för att de inte klarar sig just denna månad så kommer de få ett blank nej. För det är så att en person med fast arbete borde veta bättre och faktiskt spara pengar så han har utifall att han skulle bli utan. För att få hjälp krävs det att vi inte har pengar till någonting och då får vi så det räcker till hyran i bästa fall. Medan de andra får pengar varje vecka utan större ansträngning.

Den som sköter sig och faktiskt bidrar får med andra ord ingen hjälp. Visst kan man tycka att någon som har jobb borde spara och ha lite över på banken. Jag kan däremot inte förstå varför någon som normalt sköter sig prickfritt inte förtjänar hjälp den gången det blir jobbigt medan en som skiter i allt får denna hjälp varje månad.

Det är lika bra att skita i allt och bara lyfta pengar från sociala och börja jobba svart. Då får jag skattepengar samtidigt som jag även tjänar det där lilla extra som gör att jag kommer över en normallön. Hela systemet verkar uppbyggt för att du ska fuska.

Nu kommer mitt politiska budskap. Kräv att de slöa idioterna arbetar för pengarna så kanske de finner motivationen att hitta ett riktigt jobb. De kan få gräva en grop och fylla igen den efter för min del. Visst det skulle klassas som tortyr men de får i alla fall kroppsarbete och risken att de belastar sjukvården minskar eftersom de motionerar. Då bidrar de åtminstone till att minska någon kostnad.

Jag undrar vem som har det bäst ställt. Socialfallet eller en studerande och då är 65 % av studentens pengar ett lån. Det är riktig rättvisa. Belasta de som vill bli något och göd de stackarna som inte orkar. Jag kan inte ens hitta något positivt att peka på när jag tänker på det.

Isolering

Vart är världen på väg? Jag vet, det är gammalt och utslitet men jag måste ändå säga det. Vart är världen på väg! Utvecklingen fascinerar mig när jag mitt uppe i den sveps med och hänrycks av finesserna som jag aldrig kommer använda och njuter av funktionerna som jag leker med. Jag sitter hemma och Smsar, skickar meddelanden på MSN eller ibland ringer jag till och med.

Fortsätter dessa framsteg kommer vi inom några få år aldrig ens träffa en levande människa. Vi kommer bara umgås elektroniskt, man behöver inte längre gå ut då man redan idag kan få allt hemkört, lämnat och förbetalt. Kolla bara på denna bloggen den är bara ytterligare ett steg närmare avgrunden. Istället för att skriva med någon jag känner via MSN eller Sms så skriver jag till alla som läser vilka det än må vara.

Snart närmar vi oss en utveckling där social fobi fått en helt annan innebörd. Istället för att inte våga sig ut på stan så gömmer sig dessa personer bakom "ej inloggad på MSN", svarar aldrig i Ip-telefonen, skulle inte drömma om att Skypa med någon, eller ens svara någon i en chat, om de ens orkar se detta myller av folk som skriver ytliga saker till varandra.

Kommer det verkligen nå så långt? Ja, det är för enkelt att inte träffas. Det tar för lång tid. Vi behöver närhet, kanske du säger, men såklart kommer det utvecklas också så vi kan skaffa även det på artificiell väg. För att se det positiva kommer vi nog alla kunna somna med vår dröm bredvid oss.

Stunder av lycka

Så här i fotbollsdagar måste man väl kommentera något om idrott också. Har ni sett den absoluta koncentrationen på dessa elitidrottsmän när de sparkar boll. Kolla nästa gång ni ser Fredrik Ljungberg, kolla på blicken, ansiktet, hur hela han utstrålar en sådan grym fokusering på det han just nu håller på med.

Kolla när Kajsa eller Emma hoppar höjd, hur de visualiserar att de svävar högt över ribban. Listan kan göras lång. Alla dessa toppnamn, inom sina respektive grenar, kan verkligen detta med att fokusera på en uppgift. Ska vi andra vara avundsjuka? Jag har fortfarande inte funnit min egen niché där jag uppnår absolut koncentration. Jag är avundsjuk. Jag önskar jag kunde hänge mig så mycket åt något att allt annat bara bleknade ur mitt sinne.

Jag har märkt att det inte bara är elitidrottarna som har denna egenskap. Nästa gång ni ser en A-lagare hälla upp sprit i ett glas. Jag vet, det händer inte ofta men om ni råkar få se det så kolla noga. Ni kommer att se hur flaskan rör sig i stora cirklar med 50 cm diameter för att långsamt minska in till centrum där glaset står. Ni kommer att se hur handen darrar under hela denna process som kan jämföras med Stefan Holms ansiktssmekningar innan ett hopp. Ett välbekant mönster för att uppnå total harmoni. Sedan kommer det, ögonblicket då han skall fylla glaset, Handen stelnar till i ett fast grepp helt utan darr och han spiller inte en droppe.

Målet att bevara spriten, som är så dyr och viktig del i hans liv, har fått honom att uppnå samma totala fokus på uppgiften, likt en elitidrottare, i just det ögonblicket. Ska vi vara avundsjuka på dessa elitidrottare? Kanske likväl kan ses som ett sjukt beteende. Att kunna fokusera så totalt på en uppgift som blir så viktig att det för en stund är hela ens liv och ingenting annat existerar.

Tänk er vilken oerhörd känsla av glädje när att man uppnått målet efter en sådan fokus och utsläppandet av kraften som får den darrande handen så stadig i några få sekunder som är allt som krävs.