Lästips

Idag tänkte jag försöka putta in er i en större värld. Istället för att svamla om någons illusion av lycka eller raljera över att alla är fast i ett ekorrhjul så ska jag bara rekommendera en något längre läsning. En klassisk historia som är relativt välkänd.

Samuel Taylor Coleridge, The rime of the ancient marinere.

Läs den gärna högt för er själva så får ni ytterligare en nivå på den.

God läsning och ha ett gott liv!

Evolution och religion

Vi i Sverige är födda kristna protestanter men hur många är vi som är seriöst troende? Hur många tror på Adam och Eva? Tror vi kan konstatera att de flesta av oss har förkastat tanken på en urfader och urmoder.

De flesta av oss har däremot anammat en annan typ av tro. Vi ser på vetenskapen och evolutionsteorin med något som liknar gamla dagars gudsdyrkan. Vi får alla lära oss i skolan att det startade med Big bang och fortsatte upp ur haven för att slutligen bli mänskliga. Faktum kvarstår ändå att det är bara en teori ingen absolut sanning. All vetenskap bygger på antaganden.

Bara för att ett antagande verkar stämma och att ”ett” faktiskt bara är en sak, en enskild siffra osv. Så är det någon som bestämt att ett är ett och inte två. Om ni förstår vad jag menar. Allt vi vet bygger på antaganden och regler som bestämts av någon människa någon gång. Det heter syre för att vi vill att det ska heta syre.

Om allt således baseras i grunden på ett antagande så borde man inte heller kunna finna några absoluta fakta eftersom grunden förblir ett antagande. Vi vill alla ha något att tro på och numera har de flesta av oss valt att tro på vetenskapen istället för våra förfäders gudar. Dagens profeter är Newton, Darwin, Einstein osv. Förr var det solen och månen, Asatron och så Kristendom, islam och liknande.

Kan bara säga att jag avundas alla som tror på något och jag har också full förståelse varför man väljer att tro på något annat än en gud som bara ska straffa en för olika synder hela tiden. Vi kanske inte kommer till paradiset när vi dör men vi slipper åtminstone oroa oss för det på vägen dit.

Semester

på grund av semester och frånvaron av en dator med internetuppkoppling uteblir veckans inlägg till förmån för ännu ett bevingat ord.

"Även starka personer behöver hjälp ibland"

Något att leva för

Jag har tappat fokuseringen. I min bitterhet har anledningen till att jag började skriva den här bloggen försvunnit. Jag blev så till mig av att få skriva ner mina småsinta tankar att jag totalt missade poängen.

Målet var som jag har för mig att återfå någon sorts livsglädje och finna ögonblick av lycka i denna miserabla tillvaro vi sitter i. Det är nästan så man avundas Jean Valjean där han får straffarbete för att ha stulit lite bröd. Han får åtminstone röra på sig och träna sin kropp med mera.

Visst han har förvaltat sin chans väl och arbetat sig dit han slutligen är men hela tiden som någon annan än sig själv. Han är förrymd fånge och kan således inte vara sig själv och kommer aldrig att kunna leva riktigt fri, vilket också visar sig när hans förflutna kommer ikapp i form av den nitiska polisen Javert.

Vi är alla bundna av andra bojor än de han försökte fly ifrån. De flesta av våra behov kan ordnas med hjälp av pengar. Det är detta som binder oss och skräcken att inte kunna ordna mat för dagen tvingar oss att arbeta. Det är ingen större skillnad mot hur det var förr då man var tvungen att jaga maten först. Alla människor är slavar för sin egen kropp och dess behov. Även Jean var slav under detta efter att han rymde, hans problem blev större eftersom han var jagad.

Historien om Jean är tårdrypande, ett litet snedsteg får stora följder som inte står i proportion mot brottet. Där finns också poängen med detta inlägg.

Han kommer upp sig i världen och har slutligen till och med någon som sörjer vid behov. Han har uppnått det stora målet att ha någon som faktiskt bryr sig om, att ha någon att bry sig om. Det är en vacker tanke som räcker långt.