Teaser

Det är rätt roande att läsa tidningarnas löpsedlar som, ni vet, är utformade för att locka folk att köpa fler lösnummer. Eftersom varken Expressen eller Aftonbladet har prenumeranter så måste de såklart sälja många lösnummer. Tänker man på det kan man förstå varför de skriver den kända artistens namn med stora bokstäver och ”döda” med lika stora bokstäver och däremellan med pyttetext står det att det var vännens väns som gjort något. Detta kan jag ändå köpa för någon lär väl ha så bråttom att han inte läser så noga och köper tidningen på grund av detta.

Ett annat fenomen jag har svårare att förstå däremot är dessa ständigt återkommande löpsedlar. ”Huvudvärk kan vara tumör”, ”Magont kan vara okänd/dold sjukdom”. Jäklar, jag kanske har en okänd sjukdom, dags att gå till en doktor så jag får någon okänd kur för detta? Ni har rätt det var en dålig poäng men jag kunde inte hejda mig. Men ärligt talat, har de ett rullande schema? En gång i veckan kör vi ”Så mycket tjänar de rikaste rika där du bor, Stor lista!”. Nästa vecka tar vi sjukdomsskiten igen och så dundrar vi på med ”Snabbare dator på 15 minuter, expertens bästa tips” nästa torsdag.

Jag undrar om det verkligen är någon här som köper tidningen för att löpsedeln lovar dig en snabbare dator på 15 minuter? Jag kan ge er tipsen gratis! Formatera hårddisken, installera om Windows och sluta tanka massa små skitprogram ni inte behöver som drar ner kraften eller i värsta fall innehåller virus och/eller spyware. Om ni ändå känner behovet att betala för mina tips så kan ni få mitt kontonummer. Jag gillar att läsa dessa ”15 minuters förbättra datorn tips” som förmodligen gick snabbare att skriva ner än det tar att genomföra. Har funderat på om de ens skriver en ny artikel eller om de bara återanvänder samma varje gång.

Ja, här ska säljas lösnummer! Säger de, och drar till med en lista över de dyraste villorna där just jag bor. Personlig löpsedel säljer tydligen bättre än en mer övergripande så de tar sig till och med tid att ändra till en lagom stor landsdel så den tydligt visar att det gäller ditt område där just du bor. Oftast verkar det vara kommunen som är ett lagom stort område enligt det här sättet att mäta.

Hoppas det händer något saftigt nästa vecka så vi kan mjölka något krig i några dagar och då kan vi kanske spara ”Produkt X kan orsaka Cancer” ytterligare en vecka, tills vi har svår nyhetstorka igen. Jag har svårt att komma underfund med vem som är den största idioten här. De som tror att vi är så dumma att vi inte märker att det är samma rubriker om och om igen eller vi som förmodligen köper fler tidningar eftersom det verkar fungera, annars hade de hittat på andra ännu mer krystade löpsedlar.

Jag bara väntar på att få se vilken nästa kroppsdel blir som brukar strula och vilken hemsk dödlig sjukdom de väljer, snart kan jag inte ens ha träningsvärk utan att oroa mig. De verkar aldrig ha problem att hitta experter som stödjer teorierna heller. Kombinera detta med veckans bantarguide så kommer vi få en riktig kulturkrock. Vem ska man tro på? Är det träningsvärken eller fetman som är farligast? Bäst att fruktbanta utan att träna så vi slipper riskera det förra och ändå göra en stor del av den senare utom den jobbiga biten, att faktiskt röra på sig. Som jag konstaterat i ett tidigare inlägg, varför anstränga sig när man bara behöver vänta tills målgruppen glömt och kan köra om samma saker igen.

Höstkänslor

Det kunde vara värre. Det kan alltid vara värre. Hur ledsen ni än är så kan det vara värre. Ni kanske sitter där och överväger självmord och jag säger ändå att det kunde vara värre. Ja, ni kunde redan ha begått självmord men det är inte det jag menar. Att vara så ledsen att ni inte vet vad ni ska ta er till och inte se något slut på plågan är inte det värsta som kan hända.

Känner du empati? Bryr ni er om era medmänniskor och deras lidanden? Är ni kanske själv en av de lidande? Vill ni att jag ska tycka synd om er? Alla dessa frågor men inga klara svar. Det verkar finnas lika många åsikter om hur man ska bete sig som det finns människor som lider. Vissa vill ha sympati, några vill inte man ska lägga sig i och andra vill att man inte ska veta om det men ändå vara ett stöd. Hur det sista går till får någon mer intelligent än jag förklara då hela tanken är helt ologisk för mig.

Har tanken någonsin slagit er att om ni skadade er så illa att ni inte kunde gå eller till och med dog så skulle ”de” få se att det inte var så lätt ändå. En helt sjuk föreställning om ni frågar mig. Jag menar, om de inte orkade bry sig när ni levde så lär de troligen inte bry sig när ni inte är där heller. Alla har sina egna problem och orkar inte besvära sig om andras små struntsaker.

Men ni ska alla veta att det kunde vara värre. Som jag nämnde i början det värsta är inte att känna sig bedrövlig. Det värsta är att inte känna någonting. Nu kanske några säger att det vore en lisa att inte känna någonting men ni vet inte vad ni ber om.

Tänk er hur det vore att glida runt i världen och aldrig känna glädje. Ni kan kanske skratta åt det som är roligt och le åt ett skämt men ändå aldrig känna den glädjen på riktigt.

Efter ett långt förhållande med någon så tar det slut. Känslan av att ni inte orkar längre infinner sig och ni vill bara avlida.

Tänk er då istället att ni inte reagerar alls, ni visar en ledsen uppsyn då det händer men inom er reagerar ni inte ens.

Efter att ha gått in i ett rum ser ni er om för att säga något till den ni älskat så länge för att få ett leende till svar men när ni vänder er om är det ingen där.

Ni saknar inte ens personen ni tillbringat era senaste år tillsammans med. Ni ser inte ens alla de saker och små tecken på att en annan människa levt där när ni går igenom rummet.

Ni gläds åt något minne när ni suttit kramats på en bänk och tittat på utsikten tillsammans. Ni ler åt tanken på vad personen skulle ha sagt om saken du tittar på i skyltfönstret.

Ni reflekterar inte ens över hur det går för människan eller vad den gör idag. Inte en tanke efter att ni sade adjö till varandra den sista gången.

Att inte plågas, att inte bry sig, att inte känna något alls är mycket värre än att lida. Hellre känna någonting än total avsaknad av känslor. Visst, du överväger inte självmord men vad spelar det för roll då du redan är död. Du går bara runt och är. Ingen glädje, ingen saknad, ingen sorg, ingen längtan, ingenting.

Att så totalt undantrycka alla känslor är mycket värre än att känna för mycket. Det är tråkigt såklart att människor är deprimerade men hellre det än känslolösa robotar som bara vandrar omkring.

Jag lider med er alla, oavsett om ni skrattar, gråter eller inte bryr er.

Kvartalsrapport

Om man följt mina tankar från början, vad har vi då kommit fram till?

Vi lever.

Vi arbetar för att få mat på bordet och sova i sin säng. Det finns ingen lycka utom i några små ögonblick där vi känner lättnaden över att ha bestämt oss för vad vi ska köpa och innan tyngden av utgiften träffar oss i bakhuvudet likt en tegelsten kastad med stor precision. Det är också väldigt skönt att somna och underbart att somna om när man vaknar men ett meningslöst slöseri med tid att sova.

Det som står i tidningen är sant men vi läser bara det hemska för att själva må bättre för att vi inte är drabbade. Vi frossar i andras olycka och några har gått så långt att de tjänar pengar på andras våld och död.

Allt som inte är fastlåst tillräckligt bra är var mans egendom. Men det är den typen av samhälle vi lever i. Köp och köp nytt för att vi glömt att vi lånade ut vår cykel till någon stackars missbrukare som såg ut att ha långt hem. Leksakerna blir dyrare med åren och äldre är lika märkesmedvetna som yngre eller tvärtom.

Knark är billigare!

Möjligheten att läsa en allegoriskt dikt som handlar om. Om ni frågar mig så är det läsaren som bestämmer hur en dikt ska tolkas inte författaren. Ser ni en betydelse i något ni läser så finns den betydelsen helt klart i texten ni läser annars skulle ni inte heller se den betydelsen. En logisk kullerbytta jag gillar att hänvisa till då någon frågar vad jag menar och jag slipper också förklara mig, vilket är rätt skönt då jag hävt ur mig något utan att tänka först. Samma sak gäller i meningen om molnens rörlighet. Finner ni något av värde så är det så!

Ni har fått veta att förväntan på ett nytt inlägg slog besöksrekord. Rekordet är slaget flera gånger efter det också vilket är positivt då ni visar att ni hellre läser vad jag skriver än väntar på att jag ska skriva. Kan också berätta att skadan som orsakade det uteblivna inlägget nu har läkt tillfredsställande.

Jag har jämfört våra stora idrottsstjärnor med missbrukare och efter att ha sett damernas höjdhopp i EM så måste jag hävda att det kanske inte var så sensationell som jag trott då en av damerna ser ut som om hon regelbundet levt i missbruket. Sedan är det för enkelt att sparka på de andra som redan ligger.

Mobiltelefoner, SMS, MSN och E-mail ger oss större möjligheter att kommunicera och detta leder ändå till att vi blir mer isolerade och umgås mindre med varandra trots att vi borde hinna med mer eftersom vi kommer fram snabbare och hinner längre än tidigare.

Skrev litet bittert om folk som fuskar och lyfter socialbidrag för de inte vill arbeta. Notera att det bara är kritik mot dem som medvetet utnyttjar systemet. Hävdade också att bristen på arbete inte var så stor som man kunde tro då det finns flera branscher som behöver folk.

Senast så upplyste jag er alla om hur okunniga ni är!

Finns det något mer att skriva om eller har jag täckt upp allt av intresse här i världen? Har jag bara text för 3 månader i mitt bagage eller är jag bara lat som inte vill komma på något nytt och därför repeterar vad jag tidigare skrivit? Ja, det positiva är åtminstone att oavsett vad svaret är så har jag utökat mina poster med en vecka. Om jag kan hålla på ett kvartal till så kan jag säkert göra samma sak igen och då spara in ytterligare en vecka.

Om jag däremot låter bli kan jag börja kopiera mina tidigaste inlägg och återanvända dem om ett par år utan att någon minns vad jag skrivit! Så nu måste jag väga för- och nackdelar där också. Är det bäst att spara veckor nu eller att kunna återanvända senare? Återvinning ligger i tiden så kanske kan marknadsföra mig som ett bättre miljöval och söka svanmärkning. Håll i er, en evighetsmaskin är på väg att skapas.

Kunskap

Vad vet du? Vad tror du dig veta? Anser du dig vara intelligent och lärd? Tycker du att du vet mer än andra? Du kanske har rätt, du kanske vet lite mer än de flesta. Ledsen, det räcker inte, du vet ändå närmare ingenting. Om du jämför din egen kunskap och hur mycket du lärt dig mot allt som finns att veta och lära sig, så är det enkelt att dra slutsatsen att du vet närmare ingenting än någonting.

Ärligt talat, alla människor du möter, och då menar jag precis alla du någonsin träffar, vet något du inte vet. Till och med originalet nere på A-lagarbänken som sitter och försöker dränka sina hjärnceller vet något du inte vet. Han kan förmodligen flera saker som du aldrig lärt dig. Han måste väl ha fått någon insikt om inte annat under de år han suttit där eller det var kanske därför han hamnade där från början.

Du kan leva ett helt liv och ändå aldrig lära dig mer än närmare ingenting av allt som finns att lära sig. Du kan om du är ihärdig lära dig någonting i något enskilt ämne men det är ändå bara en droppe i havet. Du kanske vet allt om granit vilket förmodligen är en hel del kunskap bara det. Vem bryr sig, det finns ändå tjugo olika stenarter till vid sidan om graniten. Är det då någon större meningen att lära sig en massa saker?

Jag vet inte, i mina ögon går livet, som jag nämnt vid tidigare tillfällen, bara ut på att äta och sova. Jag arbetar bara för att ha råd att äta och hyra ett ställe att ställa min säng på. Jag läser böcker för att få tiden att gå så jag inte ska bli för uttråkad. Jag bryr mig inte om jag lär mig något men om jag skulle lära mig något som gör att jag enklare kan tjäna pengar och få mer tid över att försöka slå ihjäl så kommer inte jag klaga.

Jag ber om ursäkt till alla, att jag förringar era kunskaper till närmare ingenting men ni vet säkert själva vad ni kan och det ändras inte i och med denna lilla lektion i ödmjukhet. Det kan aldrig vara fel att inse att man inte är så bra som man trodde. Det kan till och med vara en tröst i att veta närmare ingenting, då vet du att tiden inte räcker till och du kommer att kunna finna nya saker ända tills du dör

Hur känns det nu era okunniga stackare? Hur känns det att veta att ni ingenting vet? Det finns hopp ändå, en liten ljusglimt att glädjas åt. Ni kan fröjdas åt att ni alla har någon kunskap som den ni möter saknar.

”Skadeglädjen är den enda sanna glädjen.”

Hellre fly.

Jag finner det rätt roligt att läsa om arbetslösheten i Sverige. Tycker man läser överallt om att det inte finns några jobb. Det är något konstigt med det hela egentligen, jag kan med lätthet räkna upp flera olika branscher där de skriker efter folk. Hur kan det komma sig att det inte finns några jobb när jag så enkelt kan hitta arbete?

Ja, detta är en tråkig fortsättning på förra inlägget om bidrag och rättvisan i dem. Jag måste ändå medge att det inte är några direktörsjobb vi pratar om utan snarare vanliga arbeten utan större ersättning. Klart man har svårt att hitta ett jobb om man får nästan lika mycket i bidrag som om man arbetar.

Vem vill arbeta 40 timmar i veckan när du kan få nästan lika mycket på att göra ingenting. Det handlar såklart om motivation. Motivation som gör att du hellre går till jobbet och drar in pengar än sitter hemma. Det krävs med andra ord att du tjänar mer på att arbeta. Jag är ingen fanatiker som tycker USA har rätt i allt men motivera folk att arbeta kan de. Där kan alla som vill arbeta tjäna bra med pengar.

Läste senast idag om hur folk som inte ens kan språket slussas rakt ut på arbetsmarknaden för att bidra med vad de ändå kan. I Sverige sätts de i ”karantän” några år och kanske skola för att lära sig svenska först men det är ett helt annat ämne. Tänker inte heller gå djupare in på vad som krävs för att ändra trenden.

Nej, vill du arbeta? Kolla närmare på Byggbranschen, Taxirörelsen eller varför inte telefonsupport*. Där har du några av de branscher som tar in nytt folk, den första på grund av ökningen på uppdrag och de två senare anställer alltid nytt folk på grund av den höga personalomsättningen. Passar inte det kan du panikragga jobb på närmaste städfirma men det är klart du måste väl ta nattpasset så du slipper visa andra vad du arbetar med.

Detta vet nog de flesta som sitter hemma och rullar tummarna redan och vad spelar det egentligen för roll. De kommer som sagt ändå mygla bort sig genom att skriva ett uselt brev och om det mot förmodan inte räcker så gör de bort sig på en eventuell intervju för de vill hellre sitta hemma och lyfta sitt bidrag.



*(För er som kikar mot telefonsupporten bör ni undvika länken till Contactcentret.)